Related Paintings of unknow artist :. | Seascape, boats, ships and warships. 66 | Sexy body, female nudes, classical nudes 48 | Johannesburg Commendatory Chorus roof in tensta church | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 321 | Hedelandskab_med_en_dagvogn |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Ammi Phillips
(1788-1865), a self-taught New England portrait painter, is regarded as one of the most important folk artists of his era. Phillips was born in Colebrook, Connecticut, and began painting portraits as early as 1810. He worked as an itinerant painter in Connecticut, Massachusetts, and New York for five decades. In 1924, a group of portraits of women, shown leaning forward in three-quarter view and wearing dark dresses, were displayed in an antique show in Kent, Connecticut. The anonymous painter of these strongly colored works, which dated from the 1830s, became known as the "Kent Limner," after the locality where they had come to light. Stylistically distinct from those of the "Kent Limner," a second group of early-19th-century paintings emerged after 1940 in the area near the Connecticut?CNew York border. Attributed at the time to an unknown "Border Limner," these works, dating from the period 1812?C1818, were characterized by soft pastel hues, as seen in the portrait of Harriet Leavens, now in the Fogg Art Museum, Harvard University. It was not until 1968 that Ammi Phillips's identity as the painter of both groups of portraits was established. Additional works were identified, showing the artist's transition from the delicate coloration of the Border period to the bold and somber works that followed.
Charles Rennie Mackintosh
Scottish Art Nouveau Designer, 1868-1928 Scottish architect, designer and painter. In the pantheon of heroes of the Modern Movement, he has been elevated to a cult figure, such that the importance of his late 19th-century background and training in Glasgow are often overlooked. He studied during a period of great artistic activity in the city that produced the distinctive GLASGOW STYLE. As a follower of A. W. N. Pugin and John Ruskin, he believed in the superiority of Gothic over Classical architecture and by implication that moral integrity in architecture could be achieved only through revealed construction. Although Mackintosh's buildings refrain from overt classicism, they reflect its inherent discipline. His profound originality was evident by 1895, when he began the designs for the Glasgow School of Art. His decorative schemes, particularly the furniture, also formed an essential element in his buildings. During Mackintosh's lifetime his influence was chiefly felt in Austria, in the work of such painters as Gustav Klimt and such architects as Josef Hoffmann and Joseph Maria Olbrich. The revival of interest in his work was initiated by the publication of monographs by Pevsner (1950) and Howarth (1952). The Charles Rennie Mackintosh Society was formed in Glasgow in 1973; it publishes a biannual newsletter, has a reference library and organizes exhibitions.